En starkare blogg

Efter att jag kom hem från sjukhuset i onsdags, så började jag skriva ett inlägg om hur jag mådde och tankar som kom osv.
När jag åkte hem fick jag inga restriktioner kring mat osv. Lev som vanligt sa dom ju. Men vad händer egentligen med kroppen när den varit nersövd, haft kateter och framför allt – kopplat ihop tarmar där en del av dem varit vilande i fem månader.
Jag kan ju inte svara för hur det är för andra, men för mig blev det så här:

Jag var väldigt trött och hade ont när jag gick på toa, men tänkte att det nog kan vara så ett tag framöver. Jag tänkte att jag skulle äta mat som var nyttig och lättsmält för magen till en början med, trots att läkarna inte gett några instruktioner. Jag åt havregrynsgröt till frukost och milda soppor till lunch och drack mycket vatten.

Under onsdagen och torsdagen, så gick jag på toa kanske 5 ggr totalt sett. Och nu pratar vi bajs alltså😉
Natten mellan torsdag och fredag sprang jag på toa 1-2 ggr/timme och under fredagen satt jag på toa i princip konstant. Och det var inte bara det att jag satt där och löste tidningen, utan det var okontrollerbara krystvärkar gång på gång, utan att något kom. Jag tappade aptiten och hade så galet ont i magen! Jag kunde hela tiden ett starkt tryck mot underlivet, precis som när man har värkar under en förlossning. Men under en förlossning så släpper de värsta värkarna oftast efter en liten stund, men det gjorde inte mina. Efter att ha pratat med en kontaktsköterska bestämde jag mig för att åka in till akuten.

Jag fick göra trevliga (not😣) fingret i rumpan-undersökningar och efter lite diskuterande blev jag inlagd. Här har jag sedan legat inlagd, utan att dom har gått vidare med någon mer undersökning eller ens teori om vad det kan vara.
Idag har jag legat i 3 dygn nu och smärtan är lite mildare, men fortfarande där. Framför allt är det ett tryck hela tiden och nu har jag tydligen fått urinvägsinfektion också. Jag är väldigt besviken på att läkarna inte gör något och kanske framför allt, att jag inte får någon information om vad som händer. Just läkarna får mig att känna det som om jag bara hittar på smärtan, är ute efter morfinet och att jag borde bita ihop o härda ut. Jag kan inte svara för hur andra upplever sånt här bemötande, men jag vill ha information, fakta och vara delaktig. Jag vill inte bara ha massa smärtstillande utan att veta varför jag tar dom. Och jag är inte ute efter att bli av med symptomen. Jag vill hitta problemet och göra något åt det. Sen kanske lösningen är att bita ihop och hörda ut, men då vill jag veta varför det är så och hur länge det är tänkt att jag ska gå med smärtan. Att läkaren som skrev ut mig i onsdags dessutom sa att jag borde kunna vara tillbaka på 50% på jobbet om 2 veckor tycker jag bara är skrattretande.

Alla läkare jag har träffat verkar enbart ha fokus på operera, medicinera och att såret skall läka bra. Att det finns en person där bakom som har tankar och känslor och andra värdegrunder än dessa läkare, det är otänkbart. Det finns inte för läkarna. Och missförstå mig rätt här nu, den typen av människor behöver också finnas. Och jag är jätteglad att dom kunde operera bort min tumör. Men som jag skrivit tidigare – bara för att jag inte har cancer längre, så betyder inte det att jag är återställd. Inte en enda läkare har nämnt något om hur man kan må efter en cancersjukdom eller har pratat om en rehabiliteringsplan för att återgå till vardagen och mitt ”vanliga” liv, med jobb o allt som det innebär. Då blir jag lite ledsen och sen tänker jag att det borde göras mer på det här området. Och sen sträcker sig tankarna ännu längre. Kanske JAG kan göra något? Kanske ska jag skriva en bok? Kanske ska jag volontärarbeta på sjukhus? Kanske ska jag utbilda mig till coach som jag så länge funderat på? Kanske kan jag använda den utbildningen till att hjälpa andra här på sjukhuset och på andra sätt?

På förmiddagen idag pt jag lunch ihop med en man på 83 år. Han hade precis fått en kolostomi och var inte nöjd. Han tyckte att den var läskig och jobbig och han ville absolut inte byta påse själv. En kolostomi är en bit av tjocktarmen som tagits ut, istället för tunntarmen som jag hade. Avföringen i en kolostomi blir mer lik den ”vanliga” korven och därför tömmer man inte den påsen, utan byter flera gånger om dagen istället.
Efter att vi pratat en stund om allt och inget och jag berättade om vad jag varit med om, så sa han att om en söt, ung tjej som jag kunde klara av det, så skulle han också försöka. Det var lite gulligt tyckte jag😊

Nu svävade jag iväg lite här😬 Men jag hade iaf packat ihop alla mina grejer här ikväll för att åka hem. Ska jag ändå bara smärtlindra, så kan jag likväl göra det själv hemma tänker jag.
Dessutom känns det som om sköterskor och läkare mest tycker att jag tar upp plats och är i vägen😕 Men när jag sa till min sköterska att jag ville åka hem, så sa hon hatt jag ju skulle på undersökning imorgon. Tydligen hade läkaren ändrat sig angående under eftermiddagen och sedan glömt att prata med mig. Så... jag blir kvar en natt till.

Tydligen är det en sån där rolig endoskopi dom ska göra. Alltså att dom går in med en böjlig slang med lampa och kamera i ändtarmen. Efter att ha gått på en ganska hög dos morfin i 1 vecka, så hoppas jag dom gör mig tillräckligt med smärtlindring för att ta bort det värsta obehaget och smärtan som kommer. Dom fyller nämligen tarmarna med gas för att kunna se bättre. Fullt förståeligt, men inte helt skönt om man säger så. Sist jag gjorde den typen av undersökning så kände jag framför allt av det vid ”böjarna” i tarmen. Men vi får väl se hur det känns imorgon. Skönt att dom inte bara skickar hem mig, utan att bry sig om varför jag har ont😊👍🏻

Eftersom jag är som jag är, så måste jag ändå nämna något som är bra med att vara här. Följaktligen kommer här en lista med 5 positiva saker med att ligga på sjukhus:

1. Jag slipper städa, tvätta och andra tråkiga sysslor.
2. Jag får sova hur mycket/lite/länge jag vill.
3. Jag kan äta i sängen, utan att bry mig om smulorna.
4. Jag trycker bara på en knapp, så får jag mat och dricka.
5. Emellanåt har jag turen att få träffa både otroligt snygga och kompetenta läkare.

Så är det med det😊

Kärlek!❤️