Information, information och lite information
I torsdags var jag på mitt preop-möte. Jag fick träffa inte mindre än sex olika läkare. En sjuksköterska, en kirurg, en narkosläkare, en stomiterapeut och två forskningsläkare. Det var väldigt mycket information, men samtidigt inget konstigt. Jag trodde att jag skulle sitta i ett rum med allihop på samma gång, men så funkade det tydligen inte.
Först träffade jag sjuksköterskan som kollade av min hälsodeklaration som jag fått fylla i innan besöket. Där skulle jag fylla i om jag hade olika sjukdomar, rökte, hade opererats förut osv. Hon var väldigt trevlig och lättsam, men hade hela tiden den där ”stackars dig”-minen. Dock höll hon det på en ganska bra nivå, så jag blev inte irriterad. Det brukar jag tyvärr bli ganska snabbt annars :/ Hon gick även igenom de saker jag behöver göra innan operationen. Till exempel så ska jag fasta dagen innan, med undantag för en lättare frukost. Jag ska duscha två gånger kvällen innan och två gånger samma morgon och tvätta mig med något som heter Descutan. Det är en antiseptiskt tvål kan man säga, som man tvättar varenda litet skrymsle av kroppen med. Två gånger. Jättebra för frisyren har jag hört. NOT! :p Sen fick jag även med mig en spruta med blodförtunnande, som jag ska ta i låret kvällen innan operationen. Sjukt läskigt!
Sen ska jag än en gång dricka de här underbara (observera ironin!) litrarna med Laxabon. Laxermedlet from hell. Fyra liter. Jag upprepar – FYRA LITER! Varför?!?!
Well well. Eftersom jag ska skrivas in klockan 06:30 och laxermedlet skall intas minst två timmar innan dess, så verkar jag ha en riktig helkväll/-natt framför mig. Skit samma om jag är trött, jag ska ju ändå sova hela dagen :p
Jag frågade även här om det var ok med akrylnaglar och fransförlängning. Jag är nämligen sån att när jag ser sjuk ut, så känner jag mig sjuk. Tar jag en dusch och gör mig iordning så brukar jag känna mig betydligt piggare ganska snabbt. Alltså tänker mitt fåfänga jag att om fransar o naglar ser fräscha ut, så kanske jag känner mig fräschare tidigare. Alltså får jag åka hem tidigare. Logiskt, eller hur? ;) Fransar var okej, naglar var det inte. Inte ens nagellack eftersom dom behöver kunna kolla puls och allmäntillståndet genom fingrarna. Eller nått sånt. Så fransarna ska jag i alla fall försöka få fixat innan :)
Sen fick jag i alla fall träffa en rätt snurrig narkosläkare, men som ändå verkade kunnig. Hans vimsighet var mest rolig tyckte jag :) Han frågade mest om hur jag reagerat på tidigare narkoser, epiduralbedövning, kollade att jag kunde öppna munnen ordentligen på grund av min tidigare käkskada osv. Snabbt och lätt.
Därefter träffade jag en kirurg som berättade hur ingreppet skulle gå till. Dom kommer att göra det med en robot. Googla på den så får ni se häftiga grejer ;)
Det innebär i alla fall att dom går in med 4-5 små hål i magen och gör det dom ska. Troligtvis kommer dom plocka bort ungefär 30 cm av tjocktarmen, sy ihop ändarna och hoppas på det bästa. Sen kommer jag få en avlastande stomi för att ge tarmarna en ärlig chans att läka. Det innebär att stomin kommer att tas bort efter ungefär tre månader. I bästa fall pratar vi om nu, men jag tänker att endast det bästa är gott nog ;p
Måste dom öppna så måste dom, blir det permanent stomi så blir det. Men den dagen, den sorgen. Jag tänker gå in med förhoppningen att det kommer bli så bra det bara kan bli. Jag lär ju inte må sämre av det liksom :)
Här kommer min stomi att sitta :)
Först träffade jag sjuksköterskan som kollade av min hälsodeklaration som jag fått fylla i innan besöket. Där skulle jag fylla i om jag hade olika sjukdomar, rökte, hade opererats förut osv. Hon var väldigt trevlig och lättsam, men hade hela tiden den där ”stackars dig”-minen. Dock höll hon det på en ganska bra nivå, så jag blev inte irriterad. Det brukar jag tyvärr bli ganska snabbt annars :/ Hon gick även igenom de saker jag behöver göra innan operationen. Till exempel så ska jag fasta dagen innan, med undantag för en lättare frukost. Jag ska duscha två gånger kvällen innan och två gånger samma morgon och tvätta mig med något som heter Descutan. Det är en antiseptiskt tvål kan man säga, som man tvättar varenda litet skrymsle av kroppen med. Två gånger. Jättebra för frisyren har jag hört. NOT! :p Sen fick jag även med mig en spruta med blodförtunnande, som jag ska ta i låret kvällen innan operationen. Sjukt läskigt!
Sen ska jag än en gång dricka de här underbara (observera ironin!) litrarna med Laxabon. Laxermedlet from hell. Fyra liter. Jag upprepar – FYRA LITER! Varför?!?!
Well well. Eftersom jag ska skrivas in klockan 06:30 och laxermedlet skall intas minst två timmar innan dess, så verkar jag ha en riktig helkväll/-natt framför mig. Skit samma om jag är trött, jag ska ju ändå sova hela dagen :p
Jag frågade även här om det var ok med akrylnaglar och fransförlängning. Jag är nämligen sån att när jag ser sjuk ut, så känner jag mig sjuk. Tar jag en dusch och gör mig iordning så brukar jag känna mig betydligt piggare ganska snabbt. Alltså tänker mitt fåfänga jag att om fransar o naglar ser fräscha ut, så kanske jag känner mig fräschare tidigare. Alltså får jag åka hem tidigare. Logiskt, eller hur? ;) Fransar var okej, naglar var det inte. Inte ens nagellack eftersom dom behöver kunna kolla puls och allmäntillståndet genom fingrarna. Eller nått sånt. Så fransarna ska jag i alla fall försöka få fixat innan :)
Sen fick jag i alla fall träffa en rätt snurrig narkosläkare, men som ändå verkade kunnig. Hans vimsighet var mest rolig tyckte jag :) Han frågade mest om hur jag reagerat på tidigare narkoser, epiduralbedövning, kollade att jag kunde öppna munnen ordentligen på grund av min tidigare käkskada osv. Snabbt och lätt.
Därefter träffade jag en kirurg som berättade hur ingreppet skulle gå till. Dom kommer att göra det med en robot. Googla på den så får ni se häftiga grejer ;)
Det innebär i alla fall att dom går in med 4-5 små hål i magen och gör det dom ska. Troligtvis kommer dom plocka bort ungefär 30 cm av tjocktarmen, sy ihop ändarna och hoppas på det bästa. Sen kommer jag få en avlastande stomi för att ge tarmarna en ärlig chans att läka. Det innebär att stomin kommer att tas bort efter ungefär tre månader. I bästa fall pratar vi om nu, men jag tänker att endast det bästa är gott nog ;p
Måste dom öppna så måste dom, blir det permanent stomi så blir det. Men den dagen, den sorgen. Jag tänker gå in med förhoppningen att det kommer bli så bra det bara kan bli. Jag lär ju inte må sämre av det liksom :)
Här kommer min stomi att sitta :)
Efter kirurgen träffade jag två forskningsläkare. Dom undrade om jag ville vara med i ett par olika studier som rörde just tjock- & ändtarmscancer. Det var föresten något jag fick lära mig idag. Jag har inte längre tjocktarmscancer, utan ändtarmscancer eftersom min cancer sitter 13 cm in. Hade den suttit 2 cm längre upp så hade det varit tjocktarmscancer. Där ser man. På något vis stör det mig och det känns lite pinsamt. Ändtarmscancer låter så… Osexigt på något vis. Ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer, ändtarmscancer…
Men så är det i alla fall.
Den ena studien skrev jag under direkt. De andra två ville jag läsa mer om innan jag skrev på. De innebar att man skulle binda upp sig på tre år och ta mediciner och det vet jag inte riktigt om jag vill. Men jag ska ge det en chans och läsa igenom allt i alla fall. Om jag kan bidra till att man kan förebygga och bota cancer så är jag mer än gärna det :)
Sist fick jag träffa en stomiterapeut. Sjukt jobbigt samtal! Jag kan acceptera en tillfällig stomi, om än så motvilligt. Jag är ju så illa tvungen. Men en permanent sådan känns rent ut sagt förjävligt. Jag vill inte! Fast det är väl samma sak där. Det blir som det blir. Men om jag får bestämma så blir det inte en permanent. Basta!
Det kändes över lag lite konstigt att träffa en massa läkare som berättar hur dom ska göra, men sen är det ändå inte dom som ska genomföra operationen. Men det kanske är så det funkar. Förhoppningsvis är vem det nu än är som ska göra den, jäkligt duktiga på det dom gör :)
Men så är det i alla fall.
Den ena studien skrev jag under direkt. De andra två ville jag läsa mer om innan jag skrev på. De innebar att man skulle binda upp sig på tre år och ta mediciner och det vet jag inte riktigt om jag vill. Men jag ska ge det en chans och läsa igenom allt i alla fall. Om jag kan bidra till att man kan förebygga och bota cancer så är jag mer än gärna det :)
Sist fick jag träffa en stomiterapeut. Sjukt jobbigt samtal! Jag kan acceptera en tillfällig stomi, om än så motvilligt. Jag är ju så illa tvungen. Men en permanent sådan känns rent ut sagt förjävligt. Jag vill inte! Fast det är väl samma sak där. Det blir som det blir. Men om jag får bestämma så blir det inte en permanent. Basta!
Det kändes över lag lite konstigt att träffa en massa läkare som berättar hur dom ska göra, men sen är det ändå inte dom som ska genomföra operationen. Men det kanske är så det funkar. Förhoppningsvis är vem det nu än är som ska göra den, jäkligt duktiga på det dom gör :)
Kärlek! <3