Skuldkänslor och besök på akuten
Men ganska direkt kom en annan känsla smygande. Ångest och framför allt skuld tog över allt det glada.
"Varför ska jag komma undan så lätt, när det finns underbara människor som kämpar och kämpar år efter år, men aldrig blir friska"?
"Jag förtjänar inte det här".
Många såna tankar och känslor tog udden av glädjen över att vara frisk.
Hos läkaren fick jag göra en Endoskopiundersökning och läkaren var väldigt hårdhänt. Det var hemskt. Jag hade bett om smärtstillande innan, men förstod sedan att det bara var lugnande jag fick. Det var en jobbig undersökning.
Sen upplevde jag att allt gick väldigt snabbt. Läkaren berättade att cancern var borta. Jag frågade om förändringarna på livmodern, men det visste han inget om. Efter att ha läst journalen sa han att dom inte alls tagit bort dom, utan det stod bara en notis - "endometrios?" Sen fick jag ett papper i handen med en uppföljningsplan och sen sa vi hej då.
Det var som att allt skulle vara som vanligt nu, eftersom cancern är borta. Men så är det inte. Visst, cancern är borta, men jag är fortfarande trött, yr och medtagen. Inte det minsta redo för att börja jobba t ex, men dom pratade ingenting om det. Mina infektionsvärden hade ju gått upp vid senaste blodproverna. Det sa dom heller inget om.
Ringde min sköterska igår för att fråga lite om det. För min del skulle det helt klart kännas bättre att göra ett extra blodprov och se att värdena gått ner. Tänk om jag kommer tillbaka om 1 år för första uppföljningen o så upptäcker dom att det finns nya tumörer eller att värdet blivit högre? Jag vågar iaf inte chansa, så efter mycket om och men så fick jag okej för att ta nya prover😊👍🏻
Min nuvarande sjukskrivning går ut den siste juni och jag känner mig verkligen inte redo för att jobba just nu. Kanske hade jag orkat med ett par timmar per dag, men sen då? Jag orkar knappt med att ta hand om mig själv och min dotter i dagsläget. Hur ska jag orka det efter att ha jobbat? Jag har redan nu dålig ork och tålamodet är i princip obefintligt. Inte de bästa förutsättningarna för att göra ett bra jobb när man arbetar med barn... 😬
Min sköterska skulle iaf kolla med en läkare och återkomma. Men sen sa hon att hon skulle gå på 4 veckors semester fr.o.m. idag, så risken för att det blir missat känns rätt stor. Men jag får ligga på och ringa och ringa. Verkar tyvärr vara så det fungerar.
Jag kämpar på med mina skamkänslor och försöker se allt det positiva som är.
Nu tror du kanske att sagan tar slut här, men icke.
Förra helgen fick jag enormt ont i magen och mådde illa. Låg på toa och hulkade, men inget kom. Sen gick det över efter att jag tagit någon alvedon och under veckan som varit har jag inte känt av det så mycket.
Men i morse vaknade jag vid 6-tiden och hade vrålont i magen och mådde illa. Det högg i magen och jag tänkte att jag kanske blivit matförgiftad eller magsjuk. Sen började jag kräkas, men eftersom magen var tom så fanns inget att få upp. Skum och galla var det enda som kom upp, ungefär var 5:e minut under flera timmar. Däremellan hade jag så galet ont! Tänk värsta menssmärtan eller värkarna i slutet av förlossningen😖😖
Jag låg på toagolvet och skakade av köld, samtidigt som jag var helt genomsvettig. Där nånstans började jag tappa bort mig själv. Orkade inte lyfta huvudet, prata osv. Hade min dotter hos mig och då ringde jag faktiskt hennes pappa för att han skulle komma och hämta henne. Inte en chans att jag skulle kunna ta hand om henne. Allt blev bara värre och värre och han var så himla snäll och körde mig till akuten.
Där var dom supersnabba och jag fick komma in direkt för undersökning. Efter att tre olika personer försökt sätta en nål på mig tre gånger var, gav jag nästan upp. 35 grader i kroppstemp, alla kärl sprack och jag hade så ont och kräktes hela tiden. Till slut kom en fjärde person och satte nål på insidan handleden. Typ det ställe som gör mest ont, men han fick iaf i den till slut och jag kunde äntligen få smärtstillande. Jag fick morfin och ett dropp och sedan även en slags sond i näsan. Den gjorde så att maginnehållet åkte ut i en påse, istället för att jag skulle behöva kräkas hela tiden. Väldigt obehagligt att ha i halsen, men så värt att slippa kräkas!😃
Sen fick jag åka och göra en kontraströntgen av buken. Den visade att det fanns något i vägen vid stomikopplingen. Efter lite påfyllning av morfinet blev jag inlagd och får nu troligtvis stanna över natten. Dom ville göra en till röntgen och sedan skulle dom åtgärda "stoppet", vad det nu är. Inte riktigt det midsommarfirandet jag planerat, men det kommer fler😉
Fortsättning följer...