Att släppa taget
Det har varit ett enormt händelserikt år på många sätt och vis. Jag fick fast jobb. Mina bästa vänner gifte sig. Min dotter fyllde fem år. Och så träffade jag dig, Bertil.
Första gången jag hörde talas om dig så blev jag faktiskt lite rädd och kände rent av avsky gentemot dig. Men så en dag vaknade jag upp, du var vid min sida och jag såg dig med helt andra ögon.
Jag blev fascinerad och tänkte att vi nog skulle funka rätt bra ihop ändå, du och jag😊
Och vilket halvår vi haft tillsammans! Vi har badat nakna, dansat på bord, stått på scen, åkt berg-&dalbanor, druckit mängder med champagne, hängt på Sveriges motorbanor och gjort en massa annat skoj tillsammans.
Men det har inte alltid varit en dans på rosor. För let’s face it – du kan vara en rätt uppblåst jäkel emellanåt. Speciellt när du druckit ett glas eller två av den där champagnen! Du klagar nästan alltid högljutt på mig när jag äter godis och andra godsaker. Och du har gett mig ärr för livet på många sätt och jag vet inte hur många gånger jag haft ont i magen på grund av dig!
Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka på hur livet hade sett ut utan dig... Jag vet inte ens om jag skulle kunnat leva utan dig?
Tack för allt du gjort för mig. Tack för att du har gjort mig modigare, mer ödmjuk, tryggare i mig själv och enormt mycket starkare!
Idag är det dags för oss att släppa taget om varandra och gå vidare.
Jag hoppas att vi aldrig mer ses, men jag kommer aldrig glömma dig Bertil!
/Lina
