En starkare blogg

Såå... Förra helgen började jag blöda en del. Det kom till och från under två dagar bara, men jag ringde ändå min kontaktsköterska för att höra om det är vanligt efter en operation. Det kunde det vara sa hon, men bokade ändå in mig på en konsultation. 

Jag fick till en början ett preliminärt svar att jag inte hade några cancerceller kvar i kroppen. Men hon sa att det kan ändras under tiden dom analyserar tumören, så vi får vänta och se. Sen visste hon ingenting om eventuella cellförändringar på livmodern, så de provsvaren får jag också vänta med. 

Hon sa också att de blodprover jag tog för ytterligare två veckor  sedan såg bra ut. Jag var inne igen då på grund av att jag är så yr och inte känner mig helt som mig själv. Det gör jag fortfarande inte och den där ständiga tröttheten är så himla jobbig. Läkaren skulle ändå förlänga min sjukskrivning, eftersom man bara får den en månad i taget, men jag påminde henne ändå.

Jag fick i alla fall göra en rektoskopi, vilket jag inte var förberedd på. Alltså fick jag göra den utan lugnande och smärtstillande. Jag tycker hela grejen är jobbig oavsett, men det gjorde fruktansvärt ont och tårarna rann som bara den. 

Läkaren såg en blödning och sa att det nog kommer från skarven i tarmen. Men hon ville ändå att jag skulle ta nya blodprover + att hon bokade in mig på en ny röntgen. Det är något som jag ändå skulle gjort, men inte förrän i augusti egentligen. Det gör man för att se att tarmarna inte läcker ut innehåll i buken, innan man lägger ner stomin. Sen vill läkaren även göra ytterligare en undersökning med ett böjligt instrument, det som kallas koloskopi. Min sköterska skulle försöka få till så att dom kunde göra alla undersökningar på samma dag och dessutom innan den 14/6 när jag skulle dit nästa gång. 

Men igår fick jag hem två brev. Ett med datum för röntgen och ett med datum för undersökning och samtal. Det blev röntgen den 15/6 och undersökning och samtal den 20/6. Jobbigt att behöva vänta ännu längre på att få svar på vad som kommer hända härnäst. 

Och jag har en obehagskänsla i kroppen som jag inte kan skaka av mig. Som att något är fel. Och jag brukar inte känna så inte ens när jag kanske bord göra det.

Idag ringde iaf min sköterska för att bekräfta de nya tiderna. Jag frågade om intyget på sjukskrivningen, eftersom jag inte kunde hitta något på försäkringskassans hemsida. Då visade det sig att läkaren glömt att  m skriva något intyg. 

Sen frågade jag om blodproverna jag tog i måndags och då sa hon att det mesta såg bra ut, men att värdet på sänkan och de vita blodkropparna var för högt. De provsvaren jag fick förra gången visade ingenting. Alltså är det någon infektion i kroppen igen. Det skulle kunna vara en förkylning eller halsfluss eller något sånt så hon, men jag känner mig inte sjuk och har ingen feber. 

- Vi får se vad det skulle kunna bero på, nästa gång du kommer, sa hon då.

Hon sa också att min snurriga hjärna kan bero på stress och chock. Att cancerbeskedet kommit ikapp mig först nu. 

Jag sa att jag fortfarande inte känner mig nämnvärt chockad, men det kanske är precis så man tänker när man är chockad? 

Hennes tips var att äta och dricka ordentligt och att se till att skaffa bra rutiner, samt röra på mig varje dag genom t ex promenader. Jag behöver alltså göra allt för att förebygga stress. 

Jag ska verkligen försöka följa alla råd och se till att bli frisk. Försöker tänka positivt och njuta av allt jag har. Men just idag känner jag mig låg😔 Och det får väl vara okej då, om än så motvilligt. 

Kärlek till er!❤️