En starkare blogg

Vi vaknar långsamt och är trötta. Vi ligger och gosar en stund i sängen och pratar om vad vi ska hitta på idag. Det börjar lukta kaffe och nybakat bröd, så vi klär på oss och klättra ner från loftet där vi sovit. Vi äter frukost ute i solen tillsammans med mormor och morfar. Sen går vi ut i skogen och plockar en massa goda blåbär. Även fast de flesta du plockar hamnar i munnen, så bidrar du ändå till att hinken snart blir full.

Vi går hem och morfar steker pannkakor utomhus. Vi äter dom tillsammans med nyplockade hallon och blåbär. Sen lägger vi oss i gräset och vilar en stund, tittar på molnen och gungar lite. På kvällen är jag trött, men du vill aldrig gå och lägga dig.

Dagen efter är luften full av härliga dofter. Det har regnat till och från under dagen, men nu skiner solen. Det luktar regn, ko, blommor, nyskördat hö, tall... Och en massa annat.
Solen håller långsamt på att gå ner bakom grantopparna och du och jag går hand i hand längs grusvägen. Vi tittar på fina blommor, hälsar på korna, försöker lista ut vad det är som luktar så gott, vinkar till bonden som kör förbi med sin traktor och vi pratar om vad bonden ska göra med allt hö.
Sen går vi tillbaka till grannen, där vi nyss ätit middag. Vi blir bjudna på hemmagjord svartvinbärssaft och du får en glass.

Idag åkte vi ut på sjön med en liten eka. Du drog händerna i vattnet, vi såg bäverhyddor och du försökte fånga näckrosorna vi åkte förbi. Vi tog en promenad i skogen och åt blåbär på vägen. I bilen hem körde vi rally på grusvägarna och du skrattade så tårarna sprutade.

Sen gick vi en promenad du och jag, hand i hand igen. Du kom ihåg att vilken sida av vägen vi skulle gå på och vi hälsade på kossorna. Vi var på väg till hästarna som du så gärna ville se, men kom aldrig så långt. På vägen hittade du en fjäril på marken. Den levde inte längre, men du tyckte den var så fin, så du tog upp den och klappade och pratade lite med den. Sen la du fjärilen på en blomma och sa hej då. Vi gick vidare och du plockade en massa blommor och gräs som vi gjorde en bukett av. Du gav mig buketten och sa att jag skulle ha den för att du älskade mig så mycket. Sen tog du min hand och vi tävlade om vem som kunde springa hem fortast. Du vann, så klart😉

I snart två veckor har jag fått ha dig hos mig dygnet runt. Vi har gjort en massa roliga saker, men också bara varit. Vi har skapat en massa sommarminnen tillsammans som jag vet att åtminstone jag kommer bära med mig för resten av mitt liv.

När vi gick och la oss ikväll, så tog du min hand, pussade mig och sa att jag var din bästa kompis och att du älskade mig. Min älskade, älskade dotter - Det är du och jag mot världen❤️

Det här är en semester som jag vill att vi båda kommer ihåg. Därför skriver jag om den här. Men vad ska den här bloggen handla om i fortsättningen?

Jag är cancerfri och på bättringsvägen, så... Vad ska jag nu skriva om? Eller ska jag lägga ner bloggen?
Jag funderar på att låta den leva vidare, men förhoppningsvis utan fler cancerhistorer. Den kanske bara ska få handla om mig och mitt liv. Mina tankar och funderingar osv.. För bloggen har aldrig varit till enbart för andra, utan främst ett sätt för mig att få ur mig allt jag tänker på.

I början var det cancern som tog upp det mesta av tankarna, men det finns så klart annat som snurrar här också. I mitt huvud är det aldrig helt tyst😋

Kärlek! <3