Energi
Eller kanske snarare frånvaron utav den, är det enda som gör att jag känner mig sjuk. Jag har alltid haft svårt att hushålla med min energi. Det finns så otroligt mycket roliga saker jag vill göra och jag avskyr att behöva välja bort. Jag avskyr att känna mig trött och svag, så därför väljer jag sällan bort saker.
I onsdags i förra veckan ringde min läkare och sa att några utav mina värden blivit sämre. Jag kommer inte ihåg exakt vilka, men hon ville i alla fall sjukskriva mig på stört och sa att jag behövde vila innan operationen. Där är en utav alla saker som jag har svårt att välja bort. Mitt jobb.
Innan jag började arbeta i skola så jobbade jag på ett kontor i 6 år. Genom åren hann jag med alltifrån receptionist till innesäljare till marknadsföringsassistent och allt däremellan. Jag trivdes inte speciellt bra där. Kände mig utanför av olika anledningar och stämningen var ganska hätsk emellanåt.
Första gången jag satte min fot på mitt nuvarande jobb, vilket var för snart 1,5 år sedan, så kände jag mig som hemma. Allt var raka motsatsen där. Chefen är underbar, kollegorna är underbara, lokalerna är fina och eleverna är allt som oftast helt underbara dom med.
Jag älskar verkligen mitt nya jobb och trots att jag inte har någon egentlig pedagogisk utbildning, så har jag fått höra att jag är duktig på det jag gör. Därför kändes det väldigt jobbigt att behöva lämna dom i sticket genom att sjukskriva mig tidigare än beräknat. Jag vet att mina kollegor inte håller med mig i detta, men jag har ändå dåligt samvete. Därför bad jag läkaren vänta med att sjukskriva mig till måndagen, alltså idag, istället. Det gick hon motvilligt med på.
Alltså var fredagen min sista dag på flera månader :( Hela veckan kom barn och föräldrar för att prata och kramas en massa. Dom är så himla fina att jag blir alldeles gråtfärdig
När jag kommer hem från sjukhuset vill jag komma hem till en ren och fräsch lägenhet. Alltså behöver jag fixa med en hel del här och jag vet att jag inte kommer orka med allt själv. Något av det svåraste jag vet är att be om hjälp, men det måste jag lära mig nu. En av alla saker på ”att-göra”-listan.
En annan sak jag behöver lufta här, och som du gärna får hjälpa mig med, är den här bloggen. Dels undrar jag om du tycker det är bra att jag skriver på Facebook när ett nytt inlägg finns eller om jag ska låta det vara? Du vet väl att du kan kommentera helt anonymt här på bloggen, så säg gärna vad just du tycker :)
Sen verkar det som om ett flertal föräldrar hört talas om min blogg och undrat om dom kan få adressen för att följa min resa. Jag visste inte vad jag skulle svara riktigt, så jag bad att få återkomma.
Vill jag att föräldrar ska läsa mina innersta tankar? Å andra sidan så är bloggen offentlig och vem som helst kan redan gå in och läsa. Helt plötsligt känner jag mig så utsatt och naken på något vis… Men jag älskar ju att skriva och jag gillar tanken på att de som läser min högst personliga blogg, gör det för att dom bryr sig om mig eller är nyfikna på hur det går för mig. Jag vill inte gärna tro att det finns någon som läser om mig och vill mig illa. Hur tänker du? Tips och idéer mottages tacksamt! :)
Kärlek! <3
I onsdags i förra veckan ringde min läkare och sa att några utav mina värden blivit sämre. Jag kommer inte ihåg exakt vilka, men hon ville i alla fall sjukskriva mig på stört och sa att jag behövde vila innan operationen. Där är en utav alla saker som jag har svårt att välja bort. Mitt jobb.
Innan jag började arbeta i skola så jobbade jag på ett kontor i 6 år. Genom åren hann jag med alltifrån receptionist till innesäljare till marknadsföringsassistent och allt däremellan. Jag trivdes inte speciellt bra där. Kände mig utanför av olika anledningar och stämningen var ganska hätsk emellanåt.
Första gången jag satte min fot på mitt nuvarande jobb, vilket var för snart 1,5 år sedan, så kände jag mig som hemma. Allt var raka motsatsen där. Chefen är underbar, kollegorna är underbara, lokalerna är fina och eleverna är allt som oftast helt underbara dom med.
Jag älskar verkligen mitt nya jobb och trots att jag inte har någon egentlig pedagogisk utbildning, så har jag fått höra att jag är duktig på det jag gör. Därför kändes det väldigt jobbigt att behöva lämna dom i sticket genom att sjukskriva mig tidigare än beräknat. Jag vet att mina kollegor inte håller med mig i detta, men jag har ändå dåligt samvete. Därför bad jag läkaren vänta med att sjukskriva mig till måndagen, alltså idag, istället. Det gick hon motvilligt med på.
Alltså var fredagen min sista dag på flera månader :( Hela veckan kom barn och föräldrar för att prata och kramas en massa. Dom är så himla fina att jag blir alldeles gråtfärdig
När jag kommer hem från sjukhuset vill jag komma hem till en ren och fräsch lägenhet. Alltså behöver jag fixa med en hel del här och jag vet att jag inte kommer orka med allt själv. Något av det svåraste jag vet är att be om hjälp, men det måste jag lära mig nu. En av alla saker på ”att-göra”-listan.
En annan sak jag behöver lufta här, och som du gärna får hjälpa mig med, är den här bloggen. Dels undrar jag om du tycker det är bra att jag skriver på Facebook när ett nytt inlägg finns eller om jag ska låta det vara? Du vet väl att du kan kommentera helt anonymt här på bloggen, så säg gärna vad just du tycker :)
Sen verkar det som om ett flertal föräldrar hört talas om min blogg och undrat om dom kan få adressen för att följa min resa. Jag visste inte vad jag skulle svara riktigt, så jag bad att få återkomma.
Vill jag att föräldrar ska läsa mina innersta tankar? Å andra sidan så är bloggen offentlig och vem som helst kan redan gå in och läsa. Helt plötsligt känner jag mig så utsatt och naken på något vis… Men jag älskar ju att skriva och jag gillar tanken på att de som läser min högst personliga blogg, gör det för att dom bryr sig om mig eller är nyfikna på hur det går för mig. Jag vill inte gärna tro att det finns någon som läser om mig och vill mig illa. Hur tänker du? Tips och idéer mottages tacksamt! :)
Kärlek! <3
De är toppen att du uppdaterar på fejjan! Jag tycker inte de är fel att låta föräldrar läsa, efter att du haft hand om deras barn så länge är de klart dom bryr sig om dig! Puss goding, ses på lördag!