En starkare blogg

Jag vaknade med skenande puls och var så fruktansvärt arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Sen kände jag hennes varma hand på min arm och så kändes allt bättre. Jag hoppas att mardrömmarna bara är just det.  

Jag låg och tänkte på döden och rädslan för den. Rädslan att missa hennes uppväxt. Att inte finnas där för henne när hon har det svårt. Att inte finnas där och kunna dela hennes glädje. Att inte få vara där när hon träffar sin första kärlek. Att inte få se hennes knasdanser som hon gör jämt o ständigt. Jag hoppas hon aldrig slutar med dom! :) Jag är rädd att inte få vara med och lära känns den fantastiska kvinna jag vet att hon kommer växa upp till. Hon kommer bli något alldeles speciellt extra den där lilla tjejen <3

Men jag tänkte inte bara på allt jag skulle missa tillsammans med henne. Jag tänker också på alla saker jag själv skulle gå miste om. Saker som jag tänkt på, önskat o drömt om. Men aldrig vågat genomföra. Att inte få uppleva den där stora kärleken är en utav de sakerna. Den där typen av kärlek som får en att sväva. Som uppfyller en med så mycket kärlek att man har svårt att greppa. Där där typen av kärlek som är ömsesidig och sann. 

Kanske är det bara en fantasibild jag har av kärleken, men jag hoppas att den finns och att det känns i hela kroppen när jag hittar den :) Jag säger när, för så måste det vara. 

Sen har jag mer lättuppnåeliga drömmar som jag är rädd att gå miste om. Hoppa fallskärm, resa till spännande platser, rida en riktigt duktig dressyrhäst, spela in en skiva, skriva en egen låt, våga stå på en stor scen, inför en stor publik och kicka ass! Och mycket mycket mer. Så klart :) 

Jag vaknade med tårar i ögonen i morse och tänkte att jag skulle dö. Då fick jag lite dåligt samvete över att jag tänkte på döden. Som om jag jinxade min prognos genom att tänka så. Men ibland måste man nog få tänka på det värsta tänkbara också och få må lite dåligt. Det är okej. 

För rätt som det är så är man i en djurpark med sina bästa vänner och man ser sitt älskade barn springa omkring med sin bästa vän och solen skiner. Och helt plötsligt så känns allting mycket bättre och tankarna på döden känns löjliga och avlägsna. 

Jag är så otroligt tacksam över att ha mina vänner som stöttar mig, distraherar mig och ger mig en kram eller hundra när jag behöver det. Utan er är jag inte hel <3 

Kärlek!