Vad kan man som vän göra?
Vi människor är programmerade att vara skeptiska mot nya saker. Det ligger i generna och utan att reflektera så mycket över det, så känner man att förändringar kan innebära livsfara. Eller, det skulle man i alla fall kunna tro, med tanke på det motstånd många utav oss har mot just förändringar och nya saker, människor, upplevelser osv.
Ett cancerbesked skulle i och för sig kunna innebära just det - livsfara. Men det kan också innebära överlevnad, kamp, nya erfarenheter, styrka och mycket, mycket annat.
Även om tanken på döden slår mig emellanåt, så är det till större delen det andra som väger över i mina tankar. Att jag ska kämpa, vara positiv, stark och att jag ska kicka cancerns ass!
Sen kommer en person som inte känner mig så väl och säger att jag borde äta ingefära. För det botar cancer. Och så borde jag dricka Aloe Vera produkter, för det är nyttigt. Sen tipsar någon om Cancerfondens senaste kampanj - "Nej till Cancer", som menar att man genom att avstå från en ovana i 30 dagar, kan motverka/förhindra cancer. Någon säger att jag borde sluta med kött och röra på mig mer. Och sen lägger alla till ett "du ska se att det snart känns bättre" och "det här fixar du". Sen upprepar dom att jag ska fixa det här cirka tio gånger och det känns som om dom säger det mer för att övertyga sig själva än något annat.
Jag är ledsen, men jag fullständigt kräks på sånt här!
Jag behöver inte goda råd för vad som kan bota min cancer. Jag behöver heller inte veta vad jag HADE kunnat göra för att motverka cancern. Den är ju redan där. Och visst, det finns säkert naturliga saker jag kan smörja mig med och stoppa i mig, som kan bota min cancer. Men jag vill inte höra om det. Inte nu. Kanske aldrig någonsin.
Jag förstår samtidigt att det inte är de här människornas mening att lägga någon skuld på andra. Dom vill säkert bara vara snälla och peppa och sprida kunskapen vidare.
Men när jag redan har cancer då? Är det mitt fel att jag har cancer? Om jag hade ätit mer ingefära, druckit min aloe vera, minskat ner på köttet och rört på mig mer... Hade jag sluppit cancern då? Finns det bevis? Får jag skylla mig själv? Har jag dåliga gener eller kanske bara otur?
På fantastiska organisationen Ung Cancer's hemsida kan man läsa en massa matnyttigt både som drabbad och anhörig till drabbad. Att bli medlem är gratis och du hjälper samtidigt till att stötta en väldigt bra organisation. Så är du inte medlem redan - IN OCH BLI MEDLEM! ;)
På Cancerfondens hemsida kan man också läsa en hel del bra grejer.
"Hur ska man närma sig en cancersjuk vän? Hur kan jag hjälpa bäst?
Det bästa du kan göra är att visa att du bryr dig. Dra dig inte för att ta kontakt, och var inte rädd att ”störa” den sjuke. Tystnaden är ofta mycket värre än för många frågor. Lita på att den som är sjuk själv kan dra upp sina gränser och bara svara på sådant som han eller hon vill.
Som vän gör du mest nytta genom att höra av dig. Ofta. Om inte patienten själv vill prata med dig kan säkert någon närstående förmedla din hälsning. Det spelar ingen roll vad du säger, men du kan undvika intetsägande fraser som ”Det blir nog bra” eller ”Du ska få se att allt ordnar sig”. Som patient vill man höra sina vänners röster, tala om det vardagliga livet och först och främst behålla kontakten med alla nära och kära. Det viktigaste som vän är att lyssna.
Risken är att den som är sjuk tolkar omgivningens tystnad som rädsla och avståndstagande – även om det är tvärtom. Det kan också vara svårt att ta initiativ till kontakt när man är sjuk och trött, men man uppskattar när någon annan kontaktar en.
Det är inte alltid som det behövs så många ord. En kram eller att bara sitta tysta tillsammans kan betyda mycket. Klämkäcka råd, överbeskydd och överdriven vänlighet är inte vad cancerpatienten behöver. Som vän och närstående kan du ge mycket genom att ställa öppna frågor ”Hur har du det?” och genom att lyssna och finnas där som stöd. Visa att du orkar lyssna och att du vill ta emot de tankar och känslor som finns.
Om du känner dig osäker på hur mycket den som är sjuk orkar med kan du fråga: ”Vill du tala om det här – eller ska vi prata om något annat?” Och lägg gärna till frågan: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”
Ofta kan det vara något praktiskt som patienten behöver hjälp med och det känns ofta bra att kunna ställa upp. Många närstående tänker inte på alla de praktiska problem, med allt från att hämta barn till att tvätta fönster, som man kan behöva hjälp med.
Humörsvängningar är inte ovanliga under cancerbehandlingen. Att pendla mellan hopp och förtvivlan och att ena dagen vara stark och nästa trött och svag hör till bilden. Svängningarna är naturliga reaktioner på en jobbig situation. Det är också vanligt att man blir arg då och då utan att omgivningen ska behöva ta åt sig. Ilskan kan till exempel rikta sig mot sjukdomen, mot sjukvården eller mot ”ödet” som skickat den här sjukdomen i ens väg."
Kärlek! <3