En starkare blogg

Haha! Det kanske är helt fel av mig, men när jag hörde den här repliken så gapskrattade jag! Tårarna sprutade åt alla håll och jag kände bara - YES!!! Humor, humor, humor. Vad vore världen utan humor? 

Igår satt jag i soffan med datorn i knät och försökte skriva ner alla mina intryck och känslor från dagen. I bakgrunden hade jag satt på TV:n på någon random kanal. Mest för att ha lite sällskap. Efter en stund började en film. Jag har sett den flera gånger förut, men ändå har jag aldrig sett den som jag såg den nu.

I filmen "A Little Bit of Heaven" får man följa Marley, som spelas utav den underbara Kate Hudson. Hon får reda på att hon har elakartad tjocktarmscancer och filmen tar upp så himla många bra grejer, att jag helt enkelt vill tipsa om den här på bloggen. Den är lite cheesy, visst, men ändå :p 

Den tar upp hur vänner kan reagera och agera olika på beskedet att en nära vän har elakartad cancer.
Den tar upp hur man som familjemedlem kan reagera och agera på beskedet att ens barn har elakartad cancer.
Den tar också upp en del av de känslor man kan gå igenom som drabbad och hur man kan hantera det. Eller undvika att hantera det. Vilket i sig kanske också är ett sätt att hantera det, men det inlägget tar vi en annan dag ;p
Jag tycker också att filmen på ett bra sätt visar hur man kan se på en sak med olika ögon. Och varför det kan bli konflikter, både mellan vänner men också i familjen.

Jag tänker att den kan ge en liten inblick i hur det kan vara att både bli drabbad, men också att vara anhörig till någon drabbad. Jag gillar också att den har humor. För mig är det viktigt att försöka hålla fötterna på jorden, samtidigt som jag inte vill ta för seriöst på det här. Jag måste kunna skratta och skämta om min sjukdom. Det gör det lättar att hantera och att jag slipper känna mig sjuk. För jag känner mig egentligen inte sjuk. Jag är bara lite trött. Magen har inte gjort sig påmind på fler veckor, så jag skulle lika gärna kunna ha lite järnbrist.
Men så är det inte, det vet jag. Men att kunna skratta på riktigt och vara "som vanligt", gör att jag känner mig stark. Och är jag stark så blir jag envis. När jag är envis... Kan inget stoppa mig. Inte ens cancer.

Filmen påminner mig också lite om mitt eget liv. Men i min film skriver jag helst manuset själv. Se filmen så förstår ni varför ;) 

Kärlek till er! <3